Dag 3 - Mina föräldrar

Mina föräldrar är mina föräldrar och ingen annans. Jo okej, min bror kanske får dela dom med mig ibland. Men har haft dom 7år längre än mig så jag tycker faktiskt att det lite av min tur att få ha dom för mig själv nu. =o)

Jag kommer faktiskt inte ihåg så jätte mycket av min barndom eller hur mina föräldrar var då. Kommer dock ihåg att jag tyckte dom behandlade mig väldigt orättvist med tanke på att allt jag ville göra hade min bror redan gjort. Så jag tog saken i egna händer och såg till att göra andra saker först. Som att flytta utomlands, börja jobba heltid, skaffa stadigt förhållande, förlova mig, ta körtkort ja och lite mera.

Men tebax till mina föräldrar....

Min far har fram tills för ca 9år sedan jobbat som finsnickare efter sin far. För 9år sedan började han på sambons företag och trivs väldigt bra. En helt annan linje i arbetslivet men han har fortfarande väldigt stor nytta av sin händiga sida. Det är av min far som jag ärvt min kreativa sida. Han är precis lika rastlös som mig. Och ja bilintresset kommer från honom oxå. Något som han är väldigt glad över just nu, han längtar tills jag blir av med min "prövotid" så vi kan ta oss ner till Tyskland och rejjsa på autoban. =o) Min far vet inte hur man skickar mail, men han e en jävel på att hitta auktioner på Tradera.

Min mor då. Jo hon har jobbat som sjukvårdsbiträde i hela sitt liv men på flera olika ställen. Hon är inte alls speciellt nöjd med det längre utan vill vidare i livet. Till vad vet hon dock inte. Målet för mig e att försöka få henne att hitta något som hon verkligen trivs med. Något jag ärvt av henne är bakning och tendensen att blanda i saker på måfå när det gäller matlagning. Vi gillar inte att följa recept eller att göra som alla andra. Jag försöker ärva hennes intresse för blommor o grönt, det närmar sig med stormsteg kan jag lova. Nu när jag äntligen har en grön tomt så skall det börja växa saker här.

Fram till tonåren hade jag faktiskt inte alls speciellt bra kontakt med mina föräldrar. Jag pratade inte så mycket med dom utan dom fanns bara där. Vet faktiskt inte alls varför, men jag började ta hand om mig själv väldigt tidigt. Min första lägenhet skaffade jag så fort jag fick fastanställning när jag var 16år. Innan dess hade jag bott i hop med en vän under ett år, även om mina föräldrar inte såg det på det sättet. Jag "sov borta" väldigt mycket bara. Dom började försöka ta kontakt med mig och hjälpa mig med olika saker i livet när jag flyttade hemifrån men den riktiga kontakten mellan oss kom inte fråns jag var 18år och flyttat till Dublin. Efter den flytten så är ingenting sig likt.

Från 18år och framåt så har jag en väldigt bra kontakt med mina föräldrar. Vi pratar om nästan allting, far ställer upp i vått och torrt för mig. Vilket jag är otroligt glad över. Ibland känner jag mig faktiskt väldigt bortskämd när det kommer till min far. Men jag försöker ge tebax.

Nu för tiden har jag absolut inga problem att fira semester ihop med dom. Det känns tryggt att vara med dom och få dela med sig av olika saker. Något jag längtar efter är den dagen jag kan ta med mig båda dom till New York och få visa allt jag upplevt där. Så det har jag lovat mig själv, vinner jag pengar så är det en resa dit med dom som står överst på listan....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0