Pryloholic.se

Det blev ett uppehåll mellan mina dagar, men jag har inte varit i kontakt med bloggen under tiden så det fick helt enkelt vänta.

Men till dagen....

Min 6år äldre bror var min stora förebild när jag var liten. Där han var var oxå jag. Min värld klättrade runt hans. Min mor försökte förjäves i 7år innan hon fick på mig en klänning. Kommer ihåg att hon äntligen lyckades på min 7års dag, men det var endast under kalaset sedan skulle den av. Jag skulle gå runt i min brors byxor o tröjor....

Jag antar att jag växte upp lite som en pojkflicka bara för att jag ville vara som min bror. Det var någ först vid tonåren som jag gick över till att utveckla mig själv som tjej. Men jag hade fortfarande väldigt stor koll på vad han tyckte, tänkte och gjorde. Den dagen jag flyttade hemifrån så blev det mer som en tävling mellan oss, vem gjorde vad först. Än så länge leder jag på: flytta hemifrån först, förlovning, körkort...

Så till min bror då. Av någon anledning döpte dom honom till Tommy och mig Annica. (Inget som helst att göra med Pippi säger dom). Som sagt 6år äldre än mig. På armarna bär han tattueringar som jag skissat åt honom. =o) När jag orkar så ska det bli en helryggs tattuering oxå.

Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta om honom egentligen.... Det får komma vart efter. Tycker att det säger de mesta när jag berättar att jag har en bror som heter Tommy. hihi

Då jag är iväg på konferens/julbord med jobbet idag så har jag förinställt detta inlägg. Och därför kommer jag inte visa något foto från imorgon på hur jag ser ut i kläderna. Men ni ska få lite smakprov....

(byxorna som jag har på mig är svarta o inte grå som på bilden) Skor och smycken har jag inte bestämt ännu då jag skriver detta så det får ni se imorgon...

Vad kallar dom det? Ateism tror jag.

Enligt Wikipedia: Ateism (grekiska α, icke och θεος, gud) innebär avsaknad av eller avståndstagande från tro på någon gud, gudar och högre makter.^[1] Begreppet spänner från avsaknad av tro på någon eller några gudar eller högre makter till aktivt avståndstagande från sådana. Ett par välkända engelskspråkiga uppslagsverk anger båda definitionerna samt preciseringar som ligger mellan dessa^[2], medan den svenska Nationalencyklopedin beskriver ateism som "åsikten att det inte finns någon gud".

Ja det där kan någ beskriva min tro rätt bra. En avsaknad av tro på något är precis vad jag har. Visst att jag är döpt och konfimerad, men vad tusan måste man tro på gud för de? Jag har gått ur Svenska Kyrkan och kommer förmodligen aldrig gifta mig i kyrkan. Om det fanns en gud som ville människan väl skulle inte världen se ut som den gör idag....

Ett ögonblick i mitt liv som jag förmodligen aldrig kommer att glömma.....

Det är inget vackert ögonblick, det tynger fortfarande på näthinnan. Ögonblicket när jag öppnar ytterdörren och ser mormor ligga där helt stel på hallgolvet. Det var fyra år sedan, men det får mig fortfarande att gråta. Jag vet inte vad jag ska skriva om detta ögonblick, lägger fortfarande skulden på mig själv. Det var mitt fel att hon behövde gå upp mitt i natten, det var mitt fel att hon ramlade och inte orkade ta sig upp. Varför orkar jag inte gå in på....

Men ögonblicket när jag se henne ligga där sitter som sagt fortfarande kvar på min näthinna och förmodligen kommer det göra det till den dagen jag förlåter mig själv för det.

Alla ögonblick i livet är inte vackra, men det här var mitt sista ögonblick med min mormor.....

Jag tänker inte skriva vem min bästa vän är, denna person vet det själv.....

Den här personen finns där för mig i våt och torrt, precis som en vän skall. Läskigt någ känner denna person mig för väl och vet precis hur jag funkar. Något som kan störa mig något fruktansvärt, men på ett positivt sätt. Jag vill inte alltid vara som en öppen bok. Utan att behöva säga något så vet h*n hur/vad/när saker och ting skall sägas till mig.

Vågar inte räkna alla år vi känt varann, inser bara då att jag börjar bli fruktansvärt gammal. =o) Denna person känner mig mycket bättre än min egen sambo. Det finns egentligen inget som jag inte vågar säga denna kära vän. Vilket någ gör mig till en öppen bok kan man säga. Jag hoppas verkligen att denna vänskap håller i sig många många år till. Det finns så otroligt mer som vi har att ge varann.

En sak jag verkligen hoppas på är att jag verkligen har visat/visar hur mycket denna person betyder för mig.

You know who you are!

Herregud vad tänkte jag egentligen med när jag skaffade dom där glasögonen?? Och förmodligen kommer jag säga samma sak om ett år om dom jag använder idag.

Visst var dom sexiga som jag skaffade för 5år sedan, känner mig lite som Harry Potter i dom...

Dagen började egentligen redan vid 5 tiden inatt då sambon väckte mig pga hans hosta. Det är omöjligt att somna om när han får sina stora host attacker. Men efter en timme så lyckades jag somna om o Bull kom upp o la sig hos mig. Vi låg kvar och drog oss fram till 10tiden då det mer eller mindra var dax att kliva upp.

Så själva dagen började me en kopp kaffe o cigg på verndan medans Bull fick gå runt på tomten och jaga småfåglarna som jävlas med honom varje dag. Jag själv satt och funderade lite över gårdagen. Var iväg till en vän och tittade på "Twilight - Eclips". Som vanligt blev jag rätt besviken på filmen då det inte riktigt är en film jag vanligtvis väljer.

Ja tebax till min dag. Egentligen har början på dagen varit helt meningslös då jag inte ens kommer ihåg vad jag gjort. Fixat o trixat lite på min rum, jagat katten, druckit kaffe i omgångar. Nu på eftermiddagen tog jag en sväng över till föräldrarna för att låna deras telefon. Måste få tag på Fritidsresor men det går verkligen inte att komma fram. Trodde först att det var så att man inte kunde ringa från mobilen, men icke! Måste få tag på dom och se om vi kanske kan flytta fram vår resa till Thailand en månad. Orkar inte gå in på detaljer men de har me sambons "dödssjukdom" att göra. Blir bara förbannad jag tänker på det.

Så vad mer ska jag hitta på idag. Sambon ligger i vardagsrummet och kollar på Tintin. Ja han lever fortfarande som en 4åring. Jag e befriad ifrån matlagningen idag, men blev precis av med bilen igen så jag kan inte sticka iväg någonstans. =o( Me andra ord kommer jag förmodligen bara hänga runt hela kvällen och hoppas på att väckarklockan snart ringer och måndagen e här.....

Ja vad är egentligen kärlek?
Det finns så otroligt många olika sätt att se på kärlek. Kärlek till mina föräldrar, kärlek till min sambo, till en kär vän, till min katt. Och vilken skall jag beskriva här. Dom flesta kommer säkert förklara kärleken till sin sambo/kille/tjej eller vad det nu e. Men jag tänkte se om jag kunde förklara en annan kärlek.

Den här kärleken för mig är svår att sätta ett finger på. Men jag vet att det är sann kärlek.
För mig behöver inte kärlek betyda dom tre små orden - Jag älskar dig. Det finns så otroligt många andra sätt att förklara den på. En sann kärlek är när du inte behöver säga det med ord utan att bara att veta om att den finns där. Kärlek för mig behöver inte betyda förhållande, sex och ja allt det där som ingår i ett förhållande till ens partner. Det är en känsla som springer runt i kroppen utan någon som helst beröring från den andre....

Detta blev ett otroligt kort inlägg. Men jag vet inte hur jag ska spinna vidare på detta just nu. Återkommer kanske lite senare när jag inte har städning, tvättning och skotning på hjärnan. =o)

Dagen började som vanligt med en cigg på väg till jobbet och väl framme blev det en kopp latte macciato medans jag gick igenom dagens post. Spänningen kom vid lunch då jag beställde majsoppa och pannkakor. Dessutom skulle den vara het. =o)

Första skeden, hm vet inte vad jag ska tycka. Andra skeden, usch fy blä vad äckligt. Den åkte i slasken. Över till pannkakor me sylt o grädde. Smarrigt.

Under dagen blev det ett antal frukter då jag håller på att föräta mig på clementiner o satsumas.

Till middag då? Jo den blev intagen på Mc Donalds då jag e så fruktansvärt förbannad på sambon och vägra laga mat. Han fick snällt ligga kvar i sängen hemma å va sjuk medans jag tog mig en promenad ut. Varför jag e förbannad kommer vi till imorgon, börjar jag skriva om det nu så kan jag lika gärna packa min väska o flytta.

Efter middagen har det inte blivit något annat än ett glas vatten. Så här rolig var min dag me andra ord när det kommer till maten. *Intresseklubben antecknar*

Mina föräldrar är mina föräldrar och ingen annans. Jo okej, min bror kanske får dela dom med mig ibland. Men har haft dom 7år längre än mig så jag tycker faktiskt att det lite av min tur att få ha dom för mig själv nu. =o)

Jag kommer faktiskt inte ihåg så jätte mycket av min barndom eller hur mina föräldrar var då. Kommer dock ihåg att jag tyckte dom behandlade mig väldigt orättvist med tanke på att allt jag ville göra hade min bror redan gjort. Så jag tog saken i egna händer och såg till att göra andra saker först. Som att flytta utomlands, börja jobba heltid, skaffa stadigt förhållande, förlova mig, ta körtkort ja och lite mera.

Men tebax till mina föräldrar....

Min far har fram tills för ca 9år sedan jobbat som finsnickare efter sin far. För 9år sedan började han på sambons företag och trivs väldigt bra. En helt annan linje i arbetslivet men han har fortfarande väldigt stor nytta av sin händiga sida. Det är av min far som jag ärvt min kreativa sida. Han är precis lika rastlös som mig. Och ja bilintresset kommer från honom oxå. Något som han är väldigt glad över just nu, han längtar tills jag blir av med min "prövotid" så vi kan ta oss ner till Tyskland och rejjsa på autoban. =o) Min far vet inte hur man skickar mail, men han e en jävel på att hitta auktioner på Tradera.

Min mor då. Jo hon har jobbat som sjukvårdsbiträde i hela sitt liv men på flera olika ställen. Hon är inte alls speciellt nöjd med det längre utan vill vidare i livet. Till vad vet hon dock inte. Målet för mig e att försöka få henne att hitta något som hon verkligen trivs med. Något jag ärvt av henne är bakning och tendensen att blanda i saker på måfå när det gäller matlagning. Vi gillar inte att följa recept eller att göra som alla andra. Jag försöker ärva hennes intresse för blommor o grönt, det närmar sig med stormsteg kan jag lova. Nu när jag äntligen har en grön tomt så skall det börja växa saker här.

Fram till tonåren hade jag faktiskt inte alls speciellt bra kontakt med mina föräldrar. Jag pratade inte så mycket med dom utan dom fanns bara där. Vet faktiskt inte alls varför, men jag började ta hand om mig själv väldigt tidigt. Min första lägenhet skaffade jag så fort jag fick fastanställning när jag var 16år. Innan dess hade jag bott i hop med en vän under ett år, även om mina föräldrar inte såg det på det sättet. Jag "sov borta" väldigt mycket bara. Dom började försöka ta kontakt med mig och hjälpa mig med olika saker i livet när jag flyttade hemifrån men den riktiga kontakten mellan oss kom inte fråns jag var 18år och flyttat till Dublin. Efter den flytten så är ingenting sig likt.

Från 18år och framåt så har jag en väldigt bra kontakt med mina föräldrar. Vi pratar om nästan allting, far ställer upp i vått och torrt för mig. Vilket jag är otroligt glad över. Ibland känner jag mig faktiskt väldigt bortskämd när det kommer till min far. Men jag försöker ge tebax.

Nu för tiden har jag absolut inga problem att fira semester ihop med dom. Det känns tryggt att vara med dom och få dela med sig av olika saker. Något jag längtar efter är den dagen jag kan ta med mig båda dom till New York och få visa allt jag upplevt där. Så det har jag lovat mig själv, vinner jag pengar så är det en resa dit med dom som står överst på listan....

Min första stora kärlek är faktiskt den person jag lever ihop med idag...

Det lustiga är att vi var tillsammans när vi var 13år. Han spelade hockey inärheten av där mina föräldrar bor, så jag och en kompis var alltid där och tittade på hans träningar och matcher. Vårt "förhållande" varade dock bara i 3 veckor. Men vi var iaf tillsammans. Några år senare började vi i samma högstadie och jag tyckte verkligen inte om honom. Något fick mig att inte gilla honom överhuvudtaget. Vi umgicks inte alls, knappt pratade me varann heller.

Efter gymnasiet började han jobba tillsammans med min bror så det blev då automatiskt att vi började umgås lite. Nåt år senare började även jag där och vi hängde ihop mera. Han hade förhållande då och jag gillade att leva fritt. Men i oktober 1999 hände något. Jag följde me honom hem efter ett krogbesök och två veckor senare flyttade jag in till honom. Natten till den 24 december 1999 förlovade vi oss....

Och här står vi idag. Förlovade, köpt hus, en katt (brodern gick bort sep 08).....

Okej vad och hur ska jag skriva om mig själv för att inte få det att se ut som en kontaktannons?

Är egentligen krånglig person men verkar älska att krångla till saker. Dom säger att jag är en typsik kräfta: Drömmare, känslig, kreativ och envis. Får jag inte vara kreativ varje dag får jag spader, det kliar i fingrarna och jag nästan hyperventilerar.

Lever ihop med sambon o katten Bull i våran första villa i förorten. När vi inte umgås med vänner över några glas vin och tävlingar så älskar jag att shoppa, fota och lyssna på musik. Försöker att skaffa mig en hobby men tröttnar så otroligt fort på allt. Under en tid var det tårtdekoration sen vart det smycken.. Jag skulle kunna hålla på ett tag och rabla upp saker jag försöker sysselsätta mig med men inser att det inte kommer att komma någon vart.

Som sagt, 31år jobbar på ett företag som man har problem att uttala. =o) Just nu längtar jag bara till Thailand, bara 29 dagar kvar. Älskar att lyssna på musik så fort jag får chansen. Har endast 5min promenad till jobbet men mp3spelaren åker ändå igång. Det som spelas är mest rock men kan vara en sucker för chicballader oxå.

Varje år åker jag o sambon ner till Ullevi för att se en konsert. Det har varit Iron Maiden, P!nk och Robbie Williams hittills. I skall vi faktiskt ner igen och se Iron Maiden. Vi delar dock inte mycket musiksmak så vi får ta chansen när nåt av dessa band spelar. I somras fick jag dock me honom på Sonisphere, men det var någ mest av ren avundsjuka som han lyckades få tag på biljetter dit. =o)

Så tebax till mitt hem. Detta är 11 gången jag flyttar. Planen är att inte flytta någe mera. Har för det mesta bott runt Stockholms förorten, men stack iväg ett tag till Blackrock, Dublin.

Har totalt fem tattueringar, dock e fyra av dom ihopbyggda till en på varje överarm. Den sista gjorde jag nyligen på vänster underarm. Så fort jag får pengar ska jag bygga på den så att den går upp till vänster axel.

Opererade bort gallan 2006, två timmar innan jag skulle sitta på ett flyg till Kreta. Misslyckad semester med andra. Fick dock flyga ner dit två veckor efter att min sjukskrivning var klar.

Tog körkort nu i september. Så där 13 år tog det! Men skam den som ger sig. Drog mest ut på tiden för att folk tjatade så mycket på mig, denna gång var det bara ett fåtal som fick veta något innan kortet var klart. Så nu har jag faktiskt hittat mig en hobby som jag kommer vara längre än några månader. Jag älskar att köra bil!!!

Nu vet jag faktiskt inte mera vad jag ska skriva, men fråga gärna om det är något ni undrar över...

Många bloggare har börjat med denna 30-dagars bloggande när man varje dag ska blogga om en viss sak varje dag. Jag tänkte faktiskt haka på denna sak. Kan vara en kul grejj, speciellt nu när jag har lite bloggtorka kan man säga....

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Sambon e fortfarande sjuk så jag beslutade mig för att köra in honom till akuten. Orkade helt enkelt inte höra en gång till att han höll på att dö. Väl på akuten var det precis som jag kommit in me en 5åring. HERREGUD! Vad dom daltade me honom. Jag var bara helt enkelt tvungen att fråga om han inte skulle få ett frimärke eftersom han varit så duktigt!

Så varför detta daltande me killar när dom e sjuka? Det ända han skulle fortsätta me var vila, alvedon o hostpencillin. Så mycket allvarligare än så var det inte...

Han har lite att ta igen den dagen jag blir sjuk kan jag lova. Bara sen i onsdags har jag sprungit me vatten, bytt sängkläder ett på tal gånger, ordnat mat, handlat glass, halstabletter, tidningar, temp, sprungit o känt på pannan. Ja jag har helt enkelt ett barn här hemma. Ska tydligen hålla reda på tiderna han tar alvedonen oxå... Och som sista droppen på bägaren så blir det jag som får sova på soffan inatt!!

Har läst och hört precis hela tiden om dessa macarons, men aldrig tagit mig tid att köpa eller baka några. Men idag när jag var iväg till Wayne´s så såg jag att dom fått in såna. Det fanns hallon, vanilj, choklad och pistag. Självklart var jag tvungen att prova choklad och vanilj. Gillade faktiskt chokladen bäst. Men 12:- för en sån där lite tugga. Lite besviken faktiskt. Ska någ ta och försöka mig på ett baka dom själv. Nån som har nåt bra recept??

Jag måste få sova, men John Blund är inte vän med mig längre. Den här veckan har verkligen varit helt skruvad. I måndags var jag iväg med L på bio. Vi såg förhandsvisningen av "The Romantic". Vet inte alls vad jag ska tycka om den filmen. Den kanske inte precis var en film som jag egentligen skulle gå och se på bio, men va tusan. Trevligt sällskap och en goodie så var det faktiskt värt det. Nåt om själva filmen tänker jag inte berätta för då kommer jag lyckas avslöja för mycket som vanligt....

I Onsdags var jag iväg på R.E.A. En liten sån där sista minuten grejj, men kollegorna lyckades övertala mig på förmiddagen att följa med. Och nu så här i efterhand ångrar jag mig inte en sekund att jag hängde på. Själva showen var kanon, under visa scener skrattade jag så mycket att jag fick ont i magen. Middagen var kalas och gott att dricka fick vi hela tiden. När showen var slut hade jag så ont i kindbena att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Kvällen/natten avslutades på Golden Hits. Bara ett sådant ställe får mig att börja fundera på mitt liv. Jag e absolut inte den som sjunger eller dansar till schlager. Men man ska aldrig säga aldrig tydligen för där stod jag och dansa järnet i nån timme. Hade hur kul som helst. Skulle tom upp o sjunga karaoke, men vi orkade inte vänta tills mitt namn skulle ropas upp så vi han dra och precis öppna taxidörren då jag hörde hur dom ropade upp min låt. =o)

03:30 kom jag hem och var helt färdig. Men då sambon fortfarande var vaken (han hade tydligen gått o blivit sjuk under natten) så blev det inte många timmar sömn för mig innan jag skulle upp igen. Torsdagen på jobbet ska vi inte prata om, helt förstörd. Och inte lyckades jag få någon sömn igår heller....

Så vad tusan gör jag uppe nu??? So just shoot me!

Det är rätt ofta det inte blir riktigt som jag tänkt mig har jag märkt. Som sagt ingen bio igår utan det korkades upp en flaska rödvin framför brasan och lite filmer. Gårdagen ägnades åt "El Orfanato" och "Anti Christ". Två skruvade filmer kan jag lova. Var dock skit besviken på El Orfanato när den slutade. Var helt bombsäker på att det skulle vara en skräckis, men va tusan den var ju inte läskig för en sekund.

Shit, de e bara 38 dagar kvar tills vi sätter oss på flyget till Thailand. Satt precis och läste lite om Krabi, Ao Nang och lite runt omkring. Längtar som tusan. Ska bli så otroligt skönt att komma bort ifrån verkligheten en stund. =o)

Jag vet att jag döljer en sanning, jag vet att jag måste ta steget ut.
Vet vad som måste göras.
Försöker att strida mot känslan, men den e rädd och spelar ett spel.
Får för mig att jag kan vara kvar här men vet inte hur.
Jag gav någ upp för länge sen
Det är lite som att leka med eld...

Sambon o jag bokade vår efterlängtade resa till Thailand för en liten stund sedan. Ska bli så otroligt skönt att sticka iväg. Fick ok ifrån jobbet att vara borta mer än en vecka och precis in till jul. Så ingen julafton hemma hos oss i år. Kommer inte ha råd att köpa julskinka ens. hehehe


Så den 14 december sticker vi ner till Ao Nang. *Whiii* Nån som varit där och kan komma med lite tips på vad man kan hitta på där. Jag e ju otroligt rastlös och kan inte ligga på stranden en hel dag.