Pryloholic.se

Jag vill berätta vad anledning till att jag fick mitt lilla ryck idag ang garderoben. Sen jag blev arbetslös har jag känt att dom kläder jag äger inte speglar mig. Dom kläder som hänger där är för den person som jag jobbade på det där företaget. En täckmantel bara eftersom det inte visade min riktiga personlighet. Jag hade ett helsike att hitta kläder hela tiden som jag verkligen ville ha och som skulle funka på arbetsplatsen. Så nu när jag inte är kvar där längre vill jag inte gå i dom där kläderna. Nu vill jag verkligen visa folk mitt riktiga ja. Ta mig för den jag är helt enkelt. Även då jag själv inte är helt nöjd med mig själv. hehe

Har ingen modellkropp och har därför inte velat gå i kropps sydda plagg. På arbetsplatsen var ytlighet något som diskuterades precis hela tiden. Nåt som fick mig väldigt osäker och inte alls bekväm i mina kläder. Det blev därför stora skjortor o tunikor. Och dom ska väck nu. Ja eller dom är väck nu. Det är slut på stora o säckiga plagg. Även då jag som sagt inte alls är nöjd med min kropp nu så måste jag börja vänja mig vid att jag inte är storlek 38.

Nu när jag söker jobb så är det min chans att komma till en ny arbetsplats som mig och ingen annan. Dock är det svårt bland mina vänner att vara den där "nya" personen. Dom är ju vana vid den jag levt i 6år. Det är egentligen ingen sån där jätte stor skillnad men lite finns där. Fast den som verkligen känner mig vet hur jag är och hur jag vill klä mig.

Jag avskyr att gå med klackar om jag verkligen inte måste på nån finare tillställning. Kläning o kjol finns inte i min värld om jag inte är på semester i solen. Rosa för mig att se ut som en gris. Blommigt för mig att se ut som 50+.

Nee jag älskar mina jeans i alla färger men helst svarta, mörkgrå eller riktigt riktigt mörk blå. Mina svarta converse skulle jag kunna sova i. Scarf och mössa följer mig nästa året runt. Mössan får dock åka av mellan april-september. Smycken i mängder älskar jag att ha. Gillar inte att gå med överdelar utan krage. Fast det är ju pga min dubbelhacka. En del av mig som jag ska försöka börja älska. Även då älska kanske var att ta i, acceptera kanske vi kan säga ist.

Detta är väl egentligen inga konstigheter. Nu har jag gett mig tusan på att fixa detta, välkommen till en början på en stor förändring.